Kom ihåg att ta pauser! sa Irene innan hon och barnen åkte iväg för att bada idag. Undertecknad skulle stanna hemma för att måla huset.
Kom ihåg att ta pauser. Ha! Efter tretton års äktenskap känner hon mig ännu inte. Skulle jag glömma att ta pauser? Pausernas okrönte kung. Mr Rastafari.
"Kom ihåg att börja" hade varit mera på sin plats. Först kaffe och bok. Och kanske rentutav en aldrig så liten skvätt bloggning. Soffan lockar förstås också alltid. Men förr eller senare står jag där med pensel och hink i hand. Fast då brukar typiskt nog mat-och-sov-klockan ringa för ett litet mellanmål. (Det blir förstås ingen lagad mat. Jag säger som Birger: "Int blir man hungrig när det int är några fruntimmer i huset.")
Men jag har en förmildrande egenskap. Jag är ganska seg och hade det inte varit för Tuneflugan skulle jag stått på stegen än. Kan dock avslöja att över halva husets vita väggar nu är färdigmålade.
3 kommentarer:
Jaså! Er det flere som har det sånn?
Du er vel mer normal enn de aller fleste menn med kone og hus!!!
Känns bra när pappa Birger omnämns!
Karin
Skicka en kommentar