Morfar Sixten

Marie, morfar och jag, Västanvik-76

Idag är det 30 år sedan min morfar dog. I mammas sparade papper hittade jag minnesord skrivna av P-A Sahlberg. Jag tar mig friheten att återge dem här:

Sixten Edward Lindell född 6 juli 1909 avled 28 november 1988.

Längs en människas väg genom landskapet är många milstenar resta. Somliga officiella och offentliga, andra hemliga och bara betydelsefulla för några få. I vår minnesteckning av Sixten Lindell ska vi påminna om de stenar, som rests för metodistpastorn Sixten. Lokalpredikanten i St Peters kyrka, Mauritz Lindells son. Livsvägen bröt fram i Fässbergs församling i Mölndal den 6 juli 1909. Metodistfamiljen i Göteborg såg Sixten växa upp som en av fyra syskon. Vägen från St Peter till Överås var inte lång. Fader Mauritz predikstol visade vägen till pastorsutbildningen och Sixten banade väg för sonen Rolf och sonsonen Tomas, till samma skola, för rustning till samma tjänst.

Så här långt synes livsvägen varit stadsbanad genom landskap av hus. Men efter avslutade studier på Överås 1932 tjänade Sixten i Rotebro och Märsta 1932-35, Bollnäs 1935-38, Trollhättan Tabor 1938-1942, Roma 1942-47, Vänersborg 1947-49, Fagersta 1949-55, Tranås 1955-63, Distriktsföreståndare 1963-69 och även efter pensioneringen i tjänst för kyrkan i IM, Alingsås och runt om i landet.

Ruth slog följe på vägen och barnen Eva och Rolf anslöt vid familjens egna milstolpar. I kyrkans församlingar från Bollnäs i norr till Tranås i söder, och Gotland i öster och Distriktsföreståndare i Väst och Söder tjänade Sixten, rätlinjigt och hängivet. Kyrkan var Guds redskap till frälsning för var och en som tror, och i sina rapporter till Årskonferensen som distriktsföreståndare skrev han: "Om vi inte har tro för framtiden har vi ingen tro alls."

Så fick Sixten vara klubbans man som genom raska årsmöten tog sin del av kyrkan mo framtiden. Min egen första bild av Sixten är från just en pastoratskonferens, där jag med tioåringens ögon imponerades av myndigheten i den lite sträva stämman och tempot i beslutsfattningen på väg mot hägrande saft och smörgås efteråt.

Bland milstolparna, som befolkar Sixtens väg genom livet, står Västkustgården, som Sixten invigde i mitten av sextiotalet. Sammanslagningen av fyra Göteborgsförsamlingar, som sedan blev min egen Trefaldighetsförsamling, skedde också under Sixtens klubbföring. Så utgör vi då alla milstolpar för Sixtens tjänst i kärlek och trohet för den kyrka han ville vara med att forma till ett redskap för Gud.

Han var också vår kyrkas Generalkonferensombud 1968 på den stora konferensen, då The United Methodist Church kom till genom en förening av Evangelical United Brethren och Metodistkyrkan. Det var ett av de bladen i kyrkohistoria, som Sixten var med och skrev. Han skriver själv i rapporten från den historiska konferensen, som gav oss korset och flamman som symboler för kyrkotraditionerna, som förenats och utgjorde en enad och stark kyrka, redo för tjänsten i Riket:

Under värdiga former frambars Bibeln, de båda kyrkornas ritualer, psalmböcker, kyrkoordningar samt den plan för sammanslagning, som antogs 1966 och placerades tillsammans på ett bord. Biskop Reuben Meuller från EUB och biskop Lloyd Wicke från MK räckte varann händerna över de framburna dokumenten och sa: "Kyrkans Herre, vi är förenade i dig, i din kyrka och nu i The United Methodist Church. Amen." Detta upprepades sedan av två barn, två ungdomar samt pastorer och styrelseledamöter från fem kontinenter från respektive samfund. 10.000 människor deltog i mötet. Vi är nu en ny kyrka i en ny värld,

avslutar Sixten Lindell sin rapport till Årskonferensen efter hemkomsten från USA.

Så har milsten rests vid milsten. Kvar hörs Sixtens budskap, förvaltade bl.a. genom sonen Rolf, som nu återknutit full gemenskap med Metodistkyrkan [och] i denna konferens talade om tiden då man åldras. Föräldrar dör och "plötsligt står där ingen mellan mig och graven." Så har Rolf, sonsonen Tomas och alla vi andra, som delar det rika arvet i vår kyrka, fått impulser och erfarenheter av Sixten Lindell. Kämpen, som nu gått segrande ut striden. Milstenarna minner om en genomärlig troskamp. Och själv skrev han i sina rapporter till Årskonferensen: "Om vi inte har tro för framtiden har vi ingen tro alls" och "det är min förhoppning att ni alla och hela vår kyrka skall få gå en rik framtid tillmötes."

Vi lyser frid över broder Sixtens minne. Leve evangeliet!