Om godhet i politiken (22 veckor)

 

Allt sedan Ciceros dagar handlar politikens konst om kommunikation, och politikern och journalisten är här kusiner. I sin vulgära form kallas politisk övertalning demagogi och det goda samtalet lyser ofta med sin frånvaro.

Det goda samtalet är emellertid efterlängtat och jag tror att alla är trötta på vår tids modeord: spin, focus groups, fact checkers, echo chambers, fake news och click bait. Trollen dominerar och vi törstar kollektivt efter soluppgång.

Men vilken sol kan döda trollen och skapa rum för god kommunikation? I det tidiga massmediala informationssamhället fanns naturliga gate keepers. Det var redaktörena, de stora förlagen och inte minst Public Service-monopolet. Men när internet exploderade blev dessa grindvaktare utmanade och tycktes för en tid ligga uträknade. I denna nya värld blev alla publicister (min blogg!) och alla kunde kliva upp på sin egen bananlåda.

I kölvattnet av denna revolution har samhället fragmenterats och den gemensamma berättelsen har blivit till hundra versioner av verkligheten. Min sanning. Parallella universum i sci-fi-filmer har funnit sin parallell i människors verklighetsuppfattning.

I dag står vi vid ett vägskäl. Gamla och nya grindvaktare hävdar i symbios med partier och parlament att de är tvungna att återta makten från trollen. Massorna kan inte hantera informationsflödet. Å vetenskapens och förnuftets vägnar måste konspiratörer och troll utan blue checkmarks tystas. Believe science!

Men innan vi jublar över en återställarpolitik där de obekväma och opolerade rösterna marginaliseras, bör vi betänka att de som har ordet i sin makt inte nödvändigtvis är de goda. Vilka är egentligen trollen i vår tid? Innan vi vet svaret på den frågan gör vi nog väl i att låta ogräset växa tillsammans med vetet och inte sätta oss till doms över andra.

Värdegrunden haltar nämligen betänkligt inför mötet med de ofödda. Vetenskapen tvekar inför mötet med biologins tvåkönade verklighet. Ungdomens idealism och miljöengagemang utmanas av influencernas lockande reklam. Toleransen förstår inte gamla dagars råmärken. Det flerkulturella samhället förvandlas till frågetecken inför mötet med den genuint oliktänkande. Samtidens fixering vid språkliga myggor sväljer samtidigt reality-TVs ohyfsade och vulgära kameler.

Jag blir allt mer benägen att ge Jane Austens "Lizzy" rätt i sin analys: "One has got all the goodness, and the other all the appearance of it."