"Den som är gladast vinner," sa Göran Persson före riksdagsvalet 2002 och det är något av det klokaste den mannen har sagt. Men det är lättare sagt än gjort, att vara glad alltså. Någon har sagt att det svåraste budet i hela Gamla Testamentet är befallningen att vara glad i sju dagar i förbindelse med lövhyddohögtiden.* (5 Mos 16:13-15) Och förvisso, om glädje endast är en skiftande känsla så är det omöjligt, men glädje är djupast sett något annat. Det är en gåva från Gud.
Den andra av Andens frukter i Galaterbrevet är nämligen något överraskande just glädje. Att vara glad är en frukt av att följa Jesus. Det är förstås inte det samma som att aldrig vara ledsen, men jag tror att glädje står i motsatsförhållande till tungsinne och svårmod.
"Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet." (Jes 61:1-3)
Vår värld är präglad av fruktan. Rädsla säljer lösnummer och media blir rika av människors oro. Av fruktan för döden lever människor som slavar hela sina liv, men den som är frälst av Jesus har fått sitt namn skrivet i himlen och kan med rätta glädja sig över det. (Hebr 2:15, Luk 10:20) Hennes skratt och glädje är inte verklighetsfrånvänt. Tvärtom! Den som känner den Helige Ande vet hur det går till sist och kan vara glad mitt i allt elände. Det finns en trygghet i Gud som gör att hon kan löpa med gasellens lätthet över bergen. (Hab 3:19)
* Här kan du läsa en artikel om glädje under lövhyddohögtiden från ett judiskt perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar