Kärlek

Den första av Andens frukter* i Galaterbrevet 5:22-23 är kärlek. Men vad är egentligen kärlek? Det närmaste vi kommer en definition i bibeln är nog 1 Kor 13, kärlekens lov. Här kan vi läsa både vad kärleken är och vad den inte är. "Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den." (1 Kor 13:4-7) Redan här kan vi utesluta mycket av det som går under namnet kärlek i dag, men jag överlåter till var och en att själv begrunda denna beskrivning.

I dag är det vanligt att tala om kärlek i allmänna ordalag. Artister ropar ut sin kärlek till sina miljontals fans. Människan älskar både det ena och det andra. Hon står upp i radikal solidaritet och sympati för politiska saker hon läser om i nyheterna och kallar det kärlek. De som inte håller med nutidens ytliga kärleksapostlar stämplas som kärlekens fiender... "to all you haters out there."

Men det jag vill lyfta fram är kärlekens begränsning i våra liv. Vi är ju varken allsmäktiga eller allestädes närvarande och därför är även vår kärlek begränsad (kvantitativt, inte kvalitativt.) Endast Gud kan säga att Han älskar hela världen, att Han älskar mänskligheten. Vi däremot är kallade att älska vår nästa, våra syskon, oss själva och våra fiender - samtliga kategorier tillhörande det nära.

"Om någon säger: 'Jag älskar Gud' men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett." (1 Joh 4:26)

Vi kan i första hand bara älska dem vi ser och känner. Det är vår kallelse och kärlekens lackmustest. Vi kan ge generöst till människor långt borta, kämpa engagerat för fred och rättvisa eller hysa sympati för en politisk rörelse, men vi bör inte förväxla det med kärlek. Vi kan sjunga hängivet i kyrkan men om vi inte älskar våra syskon så klingar kärlekssången falskt.

Detta kan låta som ett hårt budskap men det är faktiskt frigörande. I dag duggar anklagelser om kärlekslöshet tätt när människor står upp för det de tror på. Fakta förväxlas med känslor och mörkerstämpeln används flitigt på meningsmotståndare. Men du är fri att stå upp för det du tror på. Det är inte kärlekslöst.

Däremot kommer du som kristen uppleva att den Helige Ande leder dig i de nära relationerna. I mötet med såväl vänner som meningsmotståndare och fiender kan och ska du älska. Du är inte - och behöver inte vara - utmanande, uppblåst eller skrytsam. Du vill ingen något ont. Kärleken i dig tror och hoppas allt. Gud sätter en vakt på dina läppar och hjälper dig att vinna hjärtan, inte diskussioner.

Den som är ledd av Anden bär kärlekens frukt.

* I den översättning jag använder står f.ö. ordet frukter i plural, men den grekiska grundtexten använder faktiskt singularformen, frukt. Jag vet inte vad som är den bästa översättningen till god svenska men grundtextens entalsform indikerar kanske att dessa frukter är aspekter av en helhet, som olika smaker av en och samma frukt.