Frihet

"Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek." (Gal 5:13)

Att bli en kristen jämförs ofta med att bli satt fri och i den här versen säger Paulus att en kristen är kallad till frihet. Men vad betyder det? Och hur ska vi förstå Paulus brasklapp: "Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle?" Det är med andra ord inte fråga om en carte-blanche-frihet där allt är okej. Det finns ett men.

Här tror jag det kan vara en hjälp att beakta två olika frihetsbegrepp, nämligen negativ respektive positiv frihet. Negativ frihet är frihet från förbud. Allt är lov. Positiv frihet är autonomi, förmågan att följa sina drömmar och göra det man innerst inne vill.* När Paulus skriver i Romarbrevet 7 om att han inte förstår sitt sätt att handla, så säger han därför egentligen att han saknar positiv frihet. "Det jag vill, det gör jag inte, men det jag avskyr det gör jag." (Rom 7:15)

Den stora frågan är därför om människan kan hantera negativ frihet om hon saknar positiv frihet. I det Gamla Testamentet var svaret nej och därför gav Gud lagen till människan. Lagen berättar både vad som är tillåtet respektive förbjudet, men den föreskriver också konsekvenser för lagöverträdelser. Man kan alltså säga att lagen begränsar människans negativa frihet genom att belägga den med en kostnad. Ja, människan är fri att göra det hon vill men om hon väljer att göra ont så blir hon straffad. Detta är lagens och rättsväsendets funktion i alla civilisationer och kulturer och det allra tidigaste exemplet finner vi förstås i Edens lustgård. (Du kan fritt äta, men om du äter av frukten från kunskapens träd så kommer du dö.)

Lagens funktion i det Gamla Testamentet var emellertid även uppfostrande. "Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal." (Ords 22:6) Målet var att lagens normer skulle internaliseras och göra människan i stånd att hantera livets allehanda lockelser och frestelser. En rättskaffens människa stjäl inte, även om ingen tittar på och även om han eller hon kan undslippa straff. Detta skulle vi kunna kalla för den högre vägen och människor som lever så räknar vi som moraliskt högtstående. "Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan." (Jer 31:33)

Alla mödrar och fäder känner igen sig i detta. Under några formativa år överför föräldrarna sina principer och värderingar till barnen, med den fromma förhoppningen att dessa skall växa upp till ansvarstagande och redliga medborgare och medmänniskor. I både Norge och Sverige har en luthersk kristendomsförståelse fört detta gammaltestamentliga arv vidare och det har gett utslag i både privatmoral och i samhällets lagstiftning.

Problemet är dock att lagens krav står i kontrast med "köttets" begär. Det är inte så lätt att göra det man vet är rätt. Människan är svag. Även om frukten från kunskapens träd har gett henne kunskap om gott och ont så äger hon inte kraften att följa sin moraliska kompass. Hon låter sig tyvärr allt för ofta "ledas av fursten över luftens rike, över den andemakt som nu är verksam i olydnadens människor." (Ef 2:2) Det är detta Paulus ger uttryck för när han beklagar sig över sin oförmåga att handla som han egentligen vill.

Så vad är lösningen? Hur kan vi leva i frihet utan att ge köttet något tillfälle? Om resultatet av en okontrollerad frihet är en allas kamp mot alla präglad av otukt, fiendskap, maktkamper, utsvävningar och annat av samma slag (Gal 5:19-21), så är det avgörande att kyrkan kan ge ett svar som är både evangeliskt och realistiskt, inte minst i möte med vår normkritiska samtid. Vår samtid har nämligen valt en helt annan väg för att lösa Paulus dilemma. I stället för att våndas över att vi gör det vi avskyr, så uppmuntras (uppmanas!) vi att "älska" det vi tidigare avskydde och vi ska tycka att "det är bra när andra gör det." (Rom 1:32) Svart blir vitt och vitt blir svart. Vår tids lösning på det moraliska dilemmat är att upphäva moralen och flyta med strömmen, att följa sina drifter och att bryta alla tabun. 

Det kristna svaret däremot är gemenskap med den Helige Ande, inte att ändra reglerna. "[L]åt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär," skriver Paulus. (Gal 5:16) Att bli en kristen är faktiskt att bli satt fri, fri från gamla mönster och synder. Det är en sådan radikal frihet att Bibeln beskriver det i termer av död och liv, att bli född på nytt, att bli gjord levande tillsammans med Kristus. (Ef 2:1-10) Därför törs Gud ge oss friheten tillbaka. Lagen har blivit lagd i våra hjärtan. "Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse." (2 Kor 5:17a) Allt ligger alltså till rätta för ett liv i frihet, men det är samtidigt en process - varför skulle annars Paulus varna oss för att ge köttet något tillfälle?

Att bli en kristen betyder för det första att samvetet blir upprättat, rekalibrerat efter Guds lag i hjärtat. Den kristne kan på nytt känna igen sanningen och hon börjar reagera med oskuldsfullhet på ondska och orenhet. För det andra ger gemenskapen med Anden den kristne förmågan att göra det rätta. Hon blir fri att göra gott, det hon egentligen vill. När människan återupptar Adam och Evas kvällspromenader tillsammans med Herren i lustgården så blir hennes sinne förnyat dag för dag och hon kan börja leva det liv hon är skapad till. Hon är fullständigt fri enligt både den negativa och positiva förståelsen av begreppet, med både viljan och förmågan upprättad.

Det till synes motsägelsefulla mellan frihet och lag blir irrelevant för den som är ledd av Anden. Frukten av att vandra i gemenskap med Gud är nämligen kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ömjukhet och självbehärskning (Gal 5:22-23), och den som äger dessa egenskaper syndar inte. Det är ett liv i frihet. Tänk att få vara en kärleksfull, glad, fredlig, tålmodig, vänlig, god, trofast och ödmjuk person med självbehärskning!

* Resonnemanget är besläktat, men inte identiskt, med begreppen negativa och positiva rättigheter. Här kan du läsa mer om frihetsbegreppet från ett politiskt-filosofiskt perspektiv.