Står Andens frukter i Galaterbrevet i prioriterad ordning, alltså från viktigast til mindre viktiga? Jag tror egentligen inte det, åtminstone inte om man bortser från den allra första, nämligen kärleken. Paulus skriver ju i 1 Kor 13:13 att kärleken är störst så det torde betyda att kärleken i någon mening är den främsta frukten. Därutöver har jag dock svårt att se någon egentlig logik i ordningsföljden. Är glädje viktigare än frid, frid viktigare än tålamod och så vidare?
Kanske är det mer fruktbart(!) att se de åtta andra frukterna som aspekter av den första, inte minst i ljuset av att hela det trettonde kapitlet i 1 Kor bekriver kärleken just i termer av tålamod, mildhet och självbehärskning.
När en av Andens frukter är tålamod tror jag därför att vi bör sätta det i relation till kärlek. Att du trummar otåligt när du väntar på bussen är alltså inte ett tecken på bristande andlighet.
Så vad har tålamod med kärlek att göra? Tålamod är en nödvändighet i mötet med ofullkomlighet, både vår egen och andras. Jesus säger att vi ska älska vår nästa som oss själva. På skolan skämtar vi lärare ibland om den perfekta skolan utan elever. Då kan vi genomföra våra pedagogiska program utan störande element. Då mister vi aldrig humöret och vi kan planera lektionerna in i minsta detalj. I en sådan skola är tålamod överflödigt men tyvärr också lärarna.
Det är lätt att vara helig ensam under lotusträdet eller i eremitens grotta, men där är kärleken utan objekt och meningslös. Tro utan gärningar är död, icke-existerande.
Tålamod krävs när kärleken väntar på gensvar. Det är tålamodet som går till brevlådan varje dag för att se om kärleksbrevet har besvarats. Det är faderns tålamod som räddar den förlorade sonen. Och det är när Rhett Butlers tålamod tar slut som Borta med vinden blir en tragedi.
Vårt tålamod ger oss kraft att överse, förlåta och vänta. Tålamodet gör oss barmhärtiga eftersom vi är väl bekanta med våra egna brister. Tålamodet förlänger nuet til en evighet. Därför ska vi uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter i dag. (Hebr 13:3)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar