Vänlighet

I dag fyller min storasyster år och vad passar då bättre än att fundera lite runt den femte av Andens frukter, nämligen vänlighet. Vänlighet är en av de mer lågmälda och alldagliga frukterna långt ifrån de stora religiösa orden som helighet, rättfärdighet och salighet. Men en vänlig människa återspeglar en egenskap hos Gud. Tänk att Gud är vänlig!

Min syster brukar säga att snällhet är underskattat och för mig är vänlighet och snällhet besläktade själar. Tyvärr har dock ordet snäll befläckats av negativa konnotationer, i Norge inte minst genom Rune Gerhardsens uppmärksammade bok om "snillismen". Men låt oss för ett ögonblick glömma cynism och fruktan för kravlöshet och istället betänka snällhetens och vänlighetens skönhet. Genuin vänlighet är att inte vara hård och konfrontativ. Vänlighet är en klapp och en kram, uppmuntran och ögonkontakt. 

Vänlighet avväpnar och är ett tecken på mognad. Vänlighet gör inte skillnad på person, och alla vi möter bör få smaka denna frukt i våra liv. Vi är vänliga mot ledare, chefer och lärare, men vi är också vänliga mot medarbetare, anställda och elever.

I Filipperbrevet uppmanas vi att låta alla människor se hur vänliga vi är. Kärlek kan vara abstrakt men vänlighet är alltid konkret och situationsnära. I vår tid ropas kärlek till alla ut på sociala medier medan snällheten och vänligheten lever på sparlåga.

Kom i håg att om du inte kan älska så kan du i alla fall vara vänlig och snäll. Det är nästan viktigare.

PS Min syster är snäll och jag tror att denna snällhet har gått i arv från vår mamma som under sin skoltid två gånger om fick utmärkelsen "bästa kamrat". Det är något att vara stolt över.