"Att bryta mot islams heliga bildförbud är brottsligt, även för en ickemuslim och även i ett ickemuslimskt land." Expressens ledare spolar fram till biljakten. Arabvärldens pinsamma reaktion på skämtteckningarna i Magazinet och Jylland-Posten handlar inte om främlingsfientlighet och rasism utan om islams maktanspråk. Där det bor muslimer måste islams lagar gälla. Inte därför att det skulle vara varken rättvist eller demokratiskt utan därför att det är rätt. Västs argument om avsaknaden av religionsfrihet i t.ex. Saudiarabien är därför helt irrelevant. Frågan handlar inte om religionsfrihet utan om försvaret av en död profets ära.
Som jag ser det finns det två lösningar. Antingen går västvärlden ut på det lutande planet och börjar vandringen neråt mot diktatur och slaveri. Eller så står de upp för yttrandefriheten och försvarar den med penna, pengar och krut mot demagogi, bojkott och terror. Jag förespråkar det sista men betvivlar att väst har den moraliska styrka som krävs.
På sikt finns det dock bara ett svar, nämligen att de som idag demonstrerar på gatorna inser att den de med sådan nit försvarar inte är värd det. I jämförelse med Jesus bleknar alla alternativ.
"Jesus Han är svaret för vår värld idag…"
tisdag, januari 31, 2006
Music, baby!
MusicBaby. Så heter vår senaste pryl hemma. Det är i princip en låda med ett par stereohögtalare som kan kopplas till nästan vad som helst. Liten och trevlig med en retro look. Jag har köpt två stycken och satt dem rättvist i de två barnkamrarna. Så nu får tjejerna välja musik från datorn och ladda över på var sin minnepinne som de kan plugga in i sin egen MusicBaby. Slutrepat på cd-samlingen. Och sluttjafsat om cd-val. Vem har sagt att inte pengar kan köpa husefrid?
torsdag, januari 26, 2006
Med öppna ögon
Araberna på den s.k. Västbanken har talat. De valde Hamas. Valobservatör Bildt kommenterar: "We can not run away from a democratic success - because that is what we have seen in Palestine - because we did not like the result. But neither can we be indifferent to the result simply because the procedure was impeccable."
Demokrati är avslöjande. Det hade varit lättare att hävda västbanksarabernas humanism och kärlek till freden om de hade varit undertryckta av en diktator. Men hur ska vi kunna påstå något sådant nu, när en majoritet med öppna ögon har valt en terroristorganisation som sitt parti?
Demokrati är avslöjande. Det hade varit lättare att hävda västbanksarabernas humanism och kärlek till freden om de hade varit undertryckta av en diktator. Men hur ska vi kunna påstå något sådant nu, när en majoritet med öppna ögon har valt en terroristorganisation som sitt parti?
onsdag, januari 25, 2006
Skolverket och Ibbe
Skolverket har kommit med en rapport om den s.k. likvärdigheten i den svenska grundskolan. Föga förvånande finner man bl.a. att elevernas bakgrund (föräldrarnas utbildningsnivå t.ex.) spelar en stor roll och Skolverket konstaterar: "att skolorna inte lyckas kompensera fullt ut för dessa förutsättningar."
Fattas bara annat! Hur skulle skolan kunna det? Om en maratonlöpare har startat en halvtimme före det övriga fältet visar det sig självfallet i resultatlistan. Fast nog försöker skolan. Förklara annars varför en mig närstående förstaklassare inte har fått en enda läxa som har varit en utmaning, inte en enda liten tröskel att kliva över.
Lika förutsägbara har förstås "Ibbes" utspel under dagen varit. Stoppa friskolorna! Men i ljuset av Skolverkets rapport, som lyfter fram elevernas bakgrund som viktigare än skolvalet, borde skolministern välja ett nytt slagord: Stoppa föräldarna!
Ropen skalla - obligatorisk dagisplats åt alla. Om vi minimerar föräldrarnas inflytande kan vi skapa ett mer jämlikt folk. Ett statiskt, tråkigt, grått, förutsägbart, medelmåttigt, frustrerat och lat folk. Ett riktigt folkhem.
P.S. Skolverket drar också den lysande slutsatsen att det finns en "negativ effekt av att vara utlandsfödd." Åh, är det negativt att inte kunna svenska i skolan? Ärligt talat tror jag att även mina betyg skulle ha påverkats negativt om jag hade bytt till en belgisk skola i tredje klass. Förslag: inga barn får prata svenska förrän de börjar skolan. Högläsning är strängt förbjuden. Är jag larvig nu? Ja, men detta är ju konsekvensen av Ibbes och andras floskler.
Fattas bara annat! Hur skulle skolan kunna det? Om en maratonlöpare har startat en halvtimme före det övriga fältet visar det sig självfallet i resultatlistan. Fast nog försöker skolan. Förklara annars varför en mig närstående förstaklassare inte har fått en enda läxa som har varit en utmaning, inte en enda liten tröskel att kliva över.
Lika förutsägbara har förstås "Ibbes" utspel under dagen varit. Stoppa friskolorna! Men i ljuset av Skolverkets rapport, som lyfter fram elevernas bakgrund som viktigare än skolvalet, borde skolministern välja ett nytt slagord: Stoppa föräldarna!
Ropen skalla - obligatorisk dagisplats åt alla. Om vi minimerar föräldrarnas inflytande kan vi skapa ett mer jämlikt folk. Ett statiskt, tråkigt, grått, förutsägbart, medelmåttigt, frustrerat och lat folk. Ett riktigt folkhem.
P.S. Skolverket drar också den lysande slutsatsen att det finns en "negativ effekt av att vara utlandsfödd." Åh, är det negativt att inte kunna svenska i skolan? Ärligt talat tror jag att även mina betyg skulle ha påverkats negativt om jag hade bytt till en belgisk skola i tredje klass. Förslag: inga barn får prata svenska förrän de börjar skolan. Högläsning är strängt förbjuden. Är jag larvig nu? Ja, men detta är ju konsekvensen av Ibbes och andras floskler.
tisdag, januari 24, 2006
Alliansen och mellanöstern
Hör och häpna! När Allians för Sverige kommenterar Irak lyckas de avhålla sig från både USA-kritik och hyllande av frihetskämpande terrorister. Bra!
Och egentligen har jag inga större invändningar mot det papper Alliansen har lagt fram. Inte så konstigt eftersom det i långa stycken är lösa målsättningar om fred och frihet som de flesta kan skriva under på - men ändå.
Israel då? Ja, hyfsat - kan inte förvänta att de ska inta samma opragmatiska hållning som jag :-) Men jag studsade på en mening:
"En fredlig lösning av konflikten är en förutsättning för att skapa långsiktig säkerhet och stabilitet i regionen."
Sedan när är fred en förutsättning för fred? Är inte detta ett av de största misstagen i modern fredsmäkling? Mellan demokratier kanske fredliga lösningar är möjliga (under förutsättning att demokratin är mer än ett valsystem), men inte mellan demokratier och diktaturer. Skolgårdens bully förstår bara ett språk. Och han ger sig inte förrän du talar det. Förhoppningsvis räcker det dock att kavla upp ärmarna.
Och egentligen har jag inga större invändningar mot det papper Alliansen har lagt fram. Inte så konstigt eftersom det i långa stycken är lösa målsättningar om fred och frihet som de flesta kan skriva under på - men ändå.
Israel då? Ja, hyfsat - kan inte förvänta att de ska inta samma opragmatiska hållning som jag :-) Men jag studsade på en mening:
"En fredlig lösning av konflikten är en förutsättning för att skapa långsiktig säkerhet och stabilitet i regionen."
Sedan när är fred en förutsättning för fred? Är inte detta ett av de största misstagen i modern fredsmäkling? Mellan demokratier kanske fredliga lösningar är möjliga (under förutsättning att demokratin är mer än ett valsystem), men inte mellan demokratier och diktaturer. Skolgårdens bully förstår bara ett språk. Och han ger sig inte förrän du talar det. Förhoppningsvis räcker det dock att kavla upp ärmarna.
Fritt, säkert och enat
"Europa har aldrig varit så fritt, säkert och enat som det är idag." Citatet är från Allians för Sveriges arbetspapper om sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
Enat Europa? På ytan, kanske, men heterogena unioner har en tendens att leda till konflikter. Nord- och sydstaterna. Jugoslavien och balkankrigen. Nordirland. Sovjetunionen. Svensk-norska unionen och 1905.
Fritt Europa? Kameror. Registreringar. Nya pass. Fler kameror. Fler register. Kontantlöst samhälle. Buggning. Epostavlyssning. Telefontrafiksregister. Bodström.
Säkert Europa? Ja, militärt kanske, men till vilket pris har den inhemska säkerheten uppnåtts? Se ovan.
Min förhoppning är därför at Alliansen kommer inta en mer sant liberal hållning till frågor som rör individens frihet och folkens frihet. Till Alliansens försvar vill jag tillägga att de lyfter fram fp:s slogan om "ett smalare och vassare EU". Bra, om de vässar rätt pennor och gör förnuftiga avgränsningar: frihandel och möjligen lite miljöregler.
Enat Europa? På ytan, kanske, men heterogena unioner har en tendens att leda till konflikter. Nord- och sydstaterna. Jugoslavien och balkankrigen. Nordirland. Sovjetunionen. Svensk-norska unionen och 1905.
Fritt Europa? Kameror. Registreringar. Nya pass. Fler kameror. Fler register. Kontantlöst samhälle. Buggning. Epostavlyssning. Telefontrafiksregister. Bodström.
Säkert Europa? Ja, militärt kanske, men till vilket pris har den inhemska säkerheten uppnåtts? Se ovan.
Min förhoppning är därför at Alliansen kommer inta en mer sant liberal hållning till frågor som rör individens frihet och folkens frihet. Till Alliansens försvar vill jag tillägga att de lyfter fram fp:s slogan om "ett smalare och vassare EU". Bra, om de vässar rätt pennor och gör förnuftiga avgränsningar: frihandel och möjligen lite miljöregler.
torsdag, januari 19, 2006
Ny utrikespolitik efter valet
Agne Hansson (c), Anders Wijkman (kd), Gunilla Carlsson (m) och Cecilia Malmström (fp). Dessa fyra har utformat Alliansens utrikespolitik. Du kan läsa deras rapport här. Jag ska ögna igenom den vid tillfälle men jag är lite orolig. Inte för att det ska bli sämre än nu - det håller jag för omöjligt - men sammansättningen av arbetsgruppen är lite olycklig. Att Gunilla Carlsson och Cecilia Malmström är inbitna EUfiler är en sak, men värre är kristdemokraternas representant, Anders Wijkman. Correct me if I'm wrong, men är han inte lite konservativ där han borde vara liberal och liberal där han borde var konservativ?
onsdag, januari 18, 2006
Gud, gudar och gudsbilder II
Läs gärna mitt förra inlägg först. Jag vill här göra några tillägg.
1. Jag skrev att det är möjligt att ha rätt i läran om Gud men samtidigt vara en främling för Honom personligen. Omvänt kan vi ha en bristfällig kunskap om Gud samtidigt som vi har lärt känna Honom som vår Frälsare. Det är möjligt att ramla in på ett kristet möte, höra en enkel predikan och bli förvandlad för livet.
2. När jag presenterar Jesus för mina medmänniskor är det nödvändigt att de tillsammans med mina ord också får känna Hans närvaro. Mänskliga ord och förklaringar kan bara ge en bild av Gud - och denna bild kan stöta bort åhörarna eller på ett bedrägligt sätt locka dem. Men om mina ord är Guds levande Ord sker något helt annat. Guds Ord träffar ditt hjärta och ger dig ett de facto möte med Gud. Detta Ord beskriver inte Jesus. Detta Ord är Jesus.
3. Om en människas innersta, blir berört av Gud - genom Guds Ande och överbevisningen i Hans Ord - leder inte det med automatik till en omvändelse. Jag sa att en gudsbild både kan locka och skrämma människor. Gudsbilden kan vara fin, tilldragande, mysig och kravlös eller fyrkantig, dömande och hård. Men i mötet med den Gud som finns, bortom alla beskrivningar och bilder, finns också valet mellan att gå bort eller komma nära. Alla människor vill helt enkelt inte följa Jesus.
4. Om jag köper en mänsklig gudsbild blir jag religiös. Min ideologi utökas med en gudsbild. Denna gudsbild är emellertid förhandlingsbar. Gudsbilden är ett konstverk under konstruktion. Jag lägger till och drar ifrån, snyggar till och anpassar. Inspirationen hämtar jag hos mig själv.
5. Är då alla andra religioner bara drömmar och fantasier? Nej, en människa kan mycket väl ha upplevt ett gudsmöte och bygger sin tro på egen andlig erfarenhet. Ändå känner hon sig inte igen i den kristna läran om synd, frälsning och dom. Den kristna gudsbilden är henne helt främmande och hon kan inte acceptera den. På ett kristet mötet ryggar hon tillbaka, atmosfären skrämmer henne. De kristnas gud är inte hennes. Och så är det. Det finns nämligen ett tredje alternativ. De två första är 1) en mänskligt konstruerad gudsbild (m.a.o. fantasi) eller 2) Gud själv. Det tredje alternativet är en avgud. Inte en avgudsbild utan avguden själv. Kalla det gärna en demon förklädd som en ljusets ängel.
6. Låt mig avsluta med en fråga angående den så kallade religionsdialog som somliga präster och imamer förespråkar. Är Gud och Allah en och den samme?
För att svara kan vi se på gudsbilderna. Hur beskrivs Gud och Allah i Bibeln och koranen? Svar: mycket olika, men om vi skalar bort 90% kanske vi till äventyrs kan sy ihop kompatibla gudsbilder. Men resultatet blir förstås bara en mänsklig idékonstruktion. Detta är liberalteologernas dialogvariant. Synkretism.
Ett annat svar får vi av välvilliga evangelister. Dessa menar att muslimer och kristna egentligen tillber samme gud. Beskrivningarna av honom, i koranen och Bibeln, skiljer sig förvisso men om vi drog bort ridån skulle vi se att det bara finns en person där bakom. När en muslim ber aftonbön går alltså denna bön upp till Gud i himlen. (På ett generellt plan kan jag hålla med om att alla människor på jorden har möjligheten att ropa till Gud om hjälp. Han är den allestädes närvarande och Han känner allas tankar. Det går faktiskt inte en sekund utan att du är i Hans tankar. Han älskar dig.) Men detta är för enkelt. Om vi talar om en troende muslim så kommer hans böner - om död över de otroende och jungfrur i paradiset - att gå till den avgud som jag tror finns, nämligen Allah. Om du ber med vägledning i koranen kommer du aldrig hitta Gud. Du kommer bara hitta Allah. Med koranen som karta i handen kommer du springa rakt i hans vedervärdiga famn. Det är först när en muslim lägger bort sin karta och ber förutsättningslöst som Gud kan uppenbara sig för henne i Jesu Namn.
7. Vill du läsa mer om ett närliggande tema?
1. Jag skrev att det är möjligt att ha rätt i läran om Gud men samtidigt vara en främling för Honom personligen. Omvänt kan vi ha en bristfällig kunskap om Gud samtidigt som vi har lärt känna Honom som vår Frälsare. Det är möjligt att ramla in på ett kristet möte, höra en enkel predikan och bli förvandlad för livet.
2. När jag presenterar Jesus för mina medmänniskor är det nödvändigt att de tillsammans med mina ord också får känna Hans närvaro. Mänskliga ord och förklaringar kan bara ge en bild av Gud - och denna bild kan stöta bort åhörarna eller på ett bedrägligt sätt locka dem. Men om mina ord är Guds levande Ord sker något helt annat. Guds Ord träffar ditt hjärta och ger dig ett de facto möte med Gud. Detta Ord beskriver inte Jesus. Detta Ord är Jesus.
3. Om en människas innersta, blir berört av Gud - genom Guds Ande och överbevisningen i Hans Ord - leder inte det med automatik till en omvändelse. Jag sa att en gudsbild både kan locka och skrämma människor. Gudsbilden kan vara fin, tilldragande, mysig och kravlös eller fyrkantig, dömande och hård. Men i mötet med den Gud som finns, bortom alla beskrivningar och bilder, finns också valet mellan att gå bort eller komma nära. Alla människor vill helt enkelt inte följa Jesus.
4. Om jag köper en mänsklig gudsbild blir jag religiös. Min ideologi utökas med en gudsbild. Denna gudsbild är emellertid förhandlingsbar. Gudsbilden är ett konstverk under konstruktion. Jag lägger till och drar ifrån, snyggar till och anpassar. Inspirationen hämtar jag hos mig själv.
5. Är då alla andra religioner bara drömmar och fantasier? Nej, en människa kan mycket väl ha upplevt ett gudsmöte och bygger sin tro på egen andlig erfarenhet. Ändå känner hon sig inte igen i den kristna läran om synd, frälsning och dom. Den kristna gudsbilden är henne helt främmande och hon kan inte acceptera den. På ett kristet mötet ryggar hon tillbaka, atmosfären skrämmer henne. De kristnas gud är inte hennes. Och så är det. Det finns nämligen ett tredje alternativ. De två första är 1) en mänskligt konstruerad gudsbild (m.a.o. fantasi) eller 2) Gud själv. Det tredje alternativet är en avgud. Inte en avgudsbild utan avguden själv. Kalla det gärna en demon förklädd som en ljusets ängel.
6. Låt mig avsluta med en fråga angående den så kallade religionsdialog som somliga präster och imamer förespråkar. Är Gud och Allah en och den samme?
För att svara kan vi se på gudsbilderna. Hur beskrivs Gud och Allah i Bibeln och koranen? Svar: mycket olika, men om vi skalar bort 90% kanske vi till äventyrs kan sy ihop kompatibla gudsbilder. Men resultatet blir förstås bara en mänsklig idékonstruktion. Detta är liberalteologernas dialogvariant. Synkretism.
Ett annat svar får vi av välvilliga evangelister. Dessa menar att muslimer och kristna egentligen tillber samme gud. Beskrivningarna av honom, i koranen och Bibeln, skiljer sig förvisso men om vi drog bort ridån skulle vi se att det bara finns en person där bakom. När en muslim ber aftonbön går alltså denna bön upp till Gud i himlen. (På ett generellt plan kan jag hålla med om att alla människor på jorden har möjligheten att ropa till Gud om hjälp. Han är den allestädes närvarande och Han känner allas tankar. Det går faktiskt inte en sekund utan att du är i Hans tankar. Han älskar dig.) Men detta är för enkelt. Om vi talar om en troende muslim så kommer hans böner - om död över de otroende och jungfrur i paradiset - att gå till den avgud som jag tror finns, nämligen Allah. Om du ber med vägledning i koranen kommer du aldrig hitta Gud. Du kommer bara hitta Allah. Med koranen som karta i handen kommer du springa rakt i hans vedervärdiga famn. Det är först när en muslim lägger bort sin karta och ber förutsättningslöst som Gud kan uppenbara sig för henne i Jesu Namn.
7. Vill du läsa mer om ett närliggande tema?
tisdag, januari 17, 2006
Gud, gudar och gudsbilder
Ofta ser jag påståenden av typen "jag ogillar hans gudsbild" eller "hans gudsbild skrämmer mig" eller "jag har en ljus gudsbild". Detta är nonsensuttalanden.
Nonsens? Ja, i den bemärkelsen att vad jag tycker om någons gudsbild endast är en fråga om smak. Jaså, du gillar en dömande gud och du gillar en tolerant gud. Så intressant! Och så typiskt i ett humanistiskt, och åtminstone i retoriken ateistiskt, samhälle. Vi bollar gudsbilder som om de vore abstrakta smakriktningar. Vi förespråkar religionsdialog för att finna en gemensam gudsbild. Et cetera.
Nonsens! En gudsbild är inte en abstrakt målning utan ett porträtt. Det handlar inte om vilken gudsbild som är vackrast utan om vilken som är mest lik modellen, nämligen den Gud som finns. Det är ointressant om KG Torshammars gudsbild är finare än min, målad i en mer harmonisk, icke stötande färgskala. Frågan är om hans gudsbild eller min gudsbild är mest lik Gud. Ty det finns ett facit. Vi har inte bara en karta. Det finns en verklighet mot vilken vi kan stämma av vår uppfattning.
Det är på denna punkt som samtalet mellan den troende och den icke-troende blir nästintill omöjligt. I synnerhet som denna vitala skiljelinje sällan är känd. Det är ju eftersom den kristne har mött den Gud som finns, har en egen förstahandserfarenhet av Honom, som hon inte kan ändra uppfattning. Jag kan inte helt sonika måla dit en mustasch på min gudsbild - ty jag vet hur Han ser ut. Jag känner Honom och den sanningen binder mig.
Men det motsatta kan också ske, nämligen att min gudsbild är teologiskt oklanderlig, på pricken lik originalet, men ändå helt fel. Utexaminerade söndagsskoleelever minns kanske historien om Israels barn i öknen och guldkalven. Du finner historien i 2 Mos 32:
Gud har fört ut Israel ur Egypten och nu är de i öknen. Mose är på Sinai berg och mottar budorden. Efter en tid blir Israel otåligt. Då gör de en guldkalv, pekar på denna och säger: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." Lägg märke till denna beskrivning av Gud. Han är den som har frälst dem och fört dem ut ur Egypten. Helt rätt! Just sådan är Gud. Frälsaren. Det är ju detta som troende judar firar än idag varje påsk. Men ändå var det helt fel. Deras gudsbild liknade Gud men de tillämpade den på en avgud.
Idag säger somliga att Gud är kärlek. Helt rätt. Men vad är det de pekar på? Pekar de på den Gud som finns eller pekar de på en hemmagjord guldkalv? Teologi allena säger inte hela sanningen. Vi måste gå till källan.
Du säger att Gud är kärlek? Bra, var är Han? För mig till Honom så att jag kan få möta Honom. Känner du inte vägen? Då känner du heller inte Gud. Då är den gud du dansar runt blott en guldkalv som du har skapat själv.
Jesus sa: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:6)
Nonsens? Ja, i den bemärkelsen att vad jag tycker om någons gudsbild endast är en fråga om smak. Jaså, du gillar en dömande gud och du gillar en tolerant gud. Så intressant! Och så typiskt i ett humanistiskt, och åtminstone i retoriken ateistiskt, samhälle. Vi bollar gudsbilder som om de vore abstrakta smakriktningar. Vi förespråkar religionsdialog för att finna en gemensam gudsbild. Et cetera.
Nonsens! En gudsbild är inte en abstrakt målning utan ett porträtt. Det handlar inte om vilken gudsbild som är vackrast utan om vilken som är mest lik modellen, nämligen den Gud som finns. Det är ointressant om KG Torshammars gudsbild är finare än min, målad i en mer harmonisk, icke stötande färgskala. Frågan är om hans gudsbild eller min gudsbild är mest lik Gud. Ty det finns ett facit. Vi har inte bara en karta. Det finns en verklighet mot vilken vi kan stämma av vår uppfattning.
Det är på denna punkt som samtalet mellan den troende och den icke-troende blir nästintill omöjligt. I synnerhet som denna vitala skiljelinje sällan är känd. Det är ju eftersom den kristne har mött den Gud som finns, har en egen förstahandserfarenhet av Honom, som hon inte kan ändra uppfattning. Jag kan inte helt sonika måla dit en mustasch på min gudsbild - ty jag vet hur Han ser ut. Jag känner Honom och den sanningen binder mig.
Men det motsatta kan också ske, nämligen att min gudsbild är teologiskt oklanderlig, på pricken lik originalet, men ändå helt fel. Utexaminerade söndagsskoleelever minns kanske historien om Israels barn i öknen och guldkalven. Du finner historien i 2 Mos 32:
Gud har fört ut Israel ur Egypten och nu är de i öknen. Mose är på Sinai berg och mottar budorden. Efter en tid blir Israel otåligt. Då gör de en guldkalv, pekar på denna och säger: "Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." Lägg märke till denna beskrivning av Gud. Han är den som har frälst dem och fört dem ut ur Egypten. Helt rätt! Just sådan är Gud. Frälsaren. Det är ju detta som troende judar firar än idag varje påsk. Men ändå var det helt fel. Deras gudsbild liknade Gud men de tillämpade den på en avgud.
Idag säger somliga att Gud är kärlek. Helt rätt. Men vad är det de pekar på? Pekar de på den Gud som finns eller pekar de på en hemmagjord guldkalv? Teologi allena säger inte hela sanningen. Vi måste gå till källan.
Du säger att Gud är kärlek? Bra, var är Han? För mig till Honom så att jag kan få möta Honom. Känner du inte vägen? Då känner du heller inte Gud. Då är den gud du dansar runt blott en guldkalv som du har skapat själv.
Jesus sa: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:6)
torsdag, januari 12, 2006
Rött blir blått
Apropå ett tidigare inlägg om SV:s bojkott: den norska majoritetsregeringen bangade. Det bidde ingen votering om stortingets hållning till en Israel-bojkott. Förstås. Macht is Recht och majoriteten bestämmer.
Tyvärr gör heller inte Halvorsens/Djupedals utspel varken från eller till i regeringsfrågan eftersom Sorgliga Moria-gänget lär hålla ihop ändå. Tills de blir blå i ansiktet om så är - fast det vore förstås en remarkabel och högst välkommen ansiktslyftning!
Tyvärr gör heller inte Halvorsens/Djupedals utspel varken från eller till i regeringsfrågan eftersom Sorgliga Moria-gänget lär hålla ihop ändå. Tills de blir blå i ansiktet om så är - fast det vore förstås en remarkabel och högst välkommen ansiktslyftning!
God norsk frukost
Norrmän tycker om sitt land. Jag hörde själv när den gamla statsministern, Gro Harlem Brundtland, gjorde sitt häpnadsväckande uttalande om att "det er typisk norsk å være god". Självfallet höll jag på att ramla av stolen. Norrmännen i samma lokal reagerade inte ens. Hur skulle de kunna det förresten efter en äkta norsk uppfostran med 17:e maj, brunost, binders och osthyvlar, frigöringsdagar och folk som tror att nobelpriset är en norsk idé.
Ikväll läste jag på Tines mjölkpaket (givetvis i ny vinter-OS-design). Där gör Marit Bjørgen mjölkreklam:
"Jeg starter alltid dagen med en god norsk frokost der melk er en naturlig del. Marit har to oppfordringer til det norske folk; jeg ser gjerne at nordmenn kommer seg mer ut i skog og mark, og at vi blir mer bevisste på kostholdet."
Jag förväntar inte att mina norska bloggläsare reagerar men mina svenska vänner häpnar säkert. Och om jag gör om texten till svenska förhållanden blir det ännu grällare:
"Jag börjar alltid dagen med en god svensk frukost där mjölk är en naturlig del. Marit har två uppmaningar till det svenska folket; jag vore glad om svenskar vistades mer i skog och natur, och att vi blir mer kostmedvetna."
En god svensk frukost! Det svenska folket! Att svenskar gick ut i naturen!
Den ende svensk som skulle uttrycka sig så är möjligtvs vår självgode Godis Påse till statsminister. Fast han skulle väl bytt ut svensk mot "socialdemokratisk" :-)
För skojs skull har jag googlat lite. Antalet träffar i parentes:
"det svenska folket" (51.900)
"det norske folk" (135.000)
"det svenska"/"den svenska" (4.160.000)
"det norske"/"den norske" (5.110.000)
"Sverige" (i dokument på svenska, 13.200.000)
"Norge" (i dokument på norska, 13.800.000)
"svensk historia" (74.200)
"norsk historie" (101.000)
"svensk mat" (40.500)
"norsk mat" (218.000)
"svensk natur" (23.600)
"norsk natur" (101.000)
"typiskt svenskt"/"typisk svensk" (33.500)
"typisk norsk" (97.500)
God natt
Ikväll läste jag på Tines mjölkpaket (givetvis i ny vinter-OS-design). Där gör Marit Bjørgen mjölkreklam:
"Jeg starter alltid dagen med en god norsk frokost der melk er en naturlig del. Marit har to oppfordringer til det norske folk; jeg ser gjerne at nordmenn kommer seg mer ut i skog og mark, og at vi blir mer bevisste på kostholdet."
Jag förväntar inte att mina norska bloggläsare reagerar men mina svenska vänner häpnar säkert. Och om jag gör om texten till svenska förhållanden blir det ännu grällare:
"Jag börjar alltid dagen med en god svensk frukost där mjölk är en naturlig del. Marit har två uppmaningar till det svenska folket; jag vore glad om svenskar vistades mer i skog och natur, och att vi blir mer kostmedvetna."
En god svensk frukost! Det svenska folket! Att svenskar gick ut i naturen!
Den ende svensk som skulle uttrycka sig så är möjligtvs vår självgode Godis Påse till statsminister. Fast han skulle väl bytt ut svensk mot "socialdemokratisk" :-)
För skojs skull har jag googlat lite. Antalet träffar i parentes:
"det svenska folket" (51.900)
"det norske folk" (135.000)
"det svenska"/"den svenska" (4.160.000)
"det norske"/"den norske" (5.110.000)
"Sverige" (i dokument på svenska, 13.200.000)
"Norge" (i dokument på norska, 13.800.000)
"svensk historia" (74.200)
"norsk historie" (101.000)
"svensk mat" (40.500)
"norsk mat" (218.000)
"svensk natur" (23.600)
"norsk natur" (101.000)
"typiskt svenskt"/"typisk svensk" (33.500)
"typisk norsk" (97.500)
God natt
Linux
Efter sju sorger och åtta besvär lyckades jag igår installera Debian Linux på en gammal dator hemma. Problemet är att jag inte vet vad jag ska ha den till. Vägen är allt målet är inget.
tisdag, januari 10, 2006
GT och politik
Jag har tänkt lite. Som bibeltroende kristen är bibeln mitt rättesnöre, i liv och lära. Det hänger givetvis ihop med att jag har en daglig relation med Jesus (som faktiskt lever!) och Han är inspirationen bakom Ordet. Betyder detta att jag anser att bibeln ska ligga till grund för Sveriges lagstiftning? Både ja och nej. Du ska inte dräpa är ett exempel på ja. Du ska hedra din far och mor är ett exempel på nej. Men båda befallningarna är i högsta grad giltiga för mig eftersom jag både älskar och respekterar Honom som har gett dem.
När kristna vill lagstifta om t.ex. söndagsstängda affärer utifrån bibelns ord tror jag att de gör ett misstag. Givetvis kan det finnas pragmatiska argument för söndagsstängt - t.ex. omsorg om butiksanställda - men utifrån en grundläggande respekt för människans frihet att välja blir det knepigt. Men säger inte GT att vi ska helga vilodagen? Jo, men bibeln gör också klart att det budordet gäller Israel. Därför är frågan vi bör ställa oss denna: är Israel främst en förebild på en stat eller på en församling? Jag menar att Israel i det gamla testamentet framför allt är en förebild på den nytestamentliga församlingen, inte på en stat i modern bemärkelse.
Israels lagar i GT kan, och borde enligt min mening, visst inspirera våra dagars lagstiftare men det är inte lämpligt, ej heller riktigt, att tillämpa dem i alla stycken. Lagen i GT var utformad för att kringskära alla möjligheter till synd. För den som uppfyllde lagen till punkt och pricka, och i själ och hjärta, var den i teorin en frälsningsväg. Nu visade sig detta iofs absolut omöjligt men det förklarar dess detaljstyrning av människans moraliska val. Lagen i exempelvis en nutida stat fyller en annan mer prosaisk funktion. Den ska möjliggöra ett fredligt liv och sätta gränser för våld och kriminalitet. Jfr 1 Tim 2:1-2 och Rom 13:1-6.
Nej, moralpredikningarna ska inte komma från riksdagshuset utan från predikostolen. Moralpredikningar som tydligt visar en människa hennes ställning utan Gud och hur hon ska få frid med Honom. Församlingen är sanningens stödjepelare i samhället. Ett samhälle med levande kristendom blir ett rikt och harmoniskt samhälle eftersom dess invånare i stor utsträckning av egen frigjord vilja följer Jesu Ord.
Ska vi alltså ge människan obegränsad moralisk frihet (så länge hon inte skadar andra)? Finns det inte vissa handlingar av privatmoralisk karaktär som även en sekulär stat borde förbjuda (om inte straffa)? Jo, men argumentationen väntar jag med till en annan gång. Låt mig bara kort säga att det dels handlar om definitionen av en privatsak och dels om huruvida samhället endast ska skydda mina medmänniskor från mitt våld eller också mig från mig själv.
När kristna vill lagstifta om t.ex. söndagsstängda affärer utifrån bibelns ord tror jag att de gör ett misstag. Givetvis kan det finnas pragmatiska argument för söndagsstängt - t.ex. omsorg om butiksanställda - men utifrån en grundläggande respekt för människans frihet att välja blir det knepigt. Men säger inte GT att vi ska helga vilodagen? Jo, men bibeln gör också klart att det budordet gäller Israel. Därför är frågan vi bör ställa oss denna: är Israel främst en förebild på en stat eller på en församling? Jag menar att Israel i det gamla testamentet framför allt är en förebild på den nytestamentliga församlingen, inte på en stat i modern bemärkelse.
Israels lagar i GT kan, och borde enligt min mening, visst inspirera våra dagars lagstiftare men det är inte lämpligt, ej heller riktigt, att tillämpa dem i alla stycken. Lagen i GT var utformad för att kringskära alla möjligheter till synd. För den som uppfyllde lagen till punkt och pricka, och i själ och hjärta, var den i teorin en frälsningsväg. Nu visade sig detta iofs absolut omöjligt men det förklarar dess detaljstyrning av människans moraliska val. Lagen i exempelvis en nutida stat fyller en annan mer prosaisk funktion. Den ska möjliggöra ett fredligt liv och sätta gränser för våld och kriminalitet. Jfr 1 Tim 2:1-2 och Rom 13:1-6.
Nej, moralpredikningarna ska inte komma från riksdagshuset utan från predikostolen. Moralpredikningar som tydligt visar en människa hennes ställning utan Gud och hur hon ska få frid med Honom. Församlingen är sanningens stödjepelare i samhället. Ett samhälle med levande kristendom blir ett rikt och harmoniskt samhälle eftersom dess invånare i stor utsträckning av egen frigjord vilja följer Jesu Ord.
Ska vi alltså ge människan obegränsad moralisk frihet (så länge hon inte skadar andra)? Finns det inte vissa handlingar av privatmoralisk karaktär som även en sekulär stat borde förbjuda (om inte straffa)? Jo, men argumentationen väntar jag med till en annan gång. Låt mig bara kort säga att det dels handlar om definitionen av en privatsak och dels om huruvida samhället endast ska skydda mina medmänniskor från mitt våld eller också mig från mig själv.
Samlad norsk front
Norsk opposition samlar sig idag för första gången runt ett förslag och saken som samlar dem är ett nej till bojkott av Israel. Det ska bli intressant att se hur Ap kommer bete sig vid voteringen på Stortinget. Hör presskonferensen här.
Adoption
Moderaterna vill enligt ett nytt förslag underlätta inhemska adoptioner. Inte mig emot. Det är generellt bättre att växa upp i en familj än på ett barnhem. Vänstern är förstås emot. Fattiga barn ska inte sättas bort till rikt folk.
Vänsterns Burman säger enligt SvD: "Vi vet att barn mår bäst av att ha kontakt med sina biologiska föräldrar. Jag vill varna för en återgång som innebär att man vid placeringar underlåter att se till att barnen har en kontinuerlig kontakt med dem."
Det är ju en poäng, Ingrid (och även i moderaternas föslag nämns just detta), men kom ihåg det nästa gång du babblar insemination och evaevaföräldrar.
Vänsterns Burman säger enligt SvD: "Vi vet att barn mår bäst av att ha kontakt med sina biologiska föräldrar. Jag vill varna för en återgång som innebär att man vid placeringar underlåter att se till att barnen har en kontinuerlig kontakt med dem."
Det är ju en poäng, Ingrid (och även i moderaternas föslag nämns just detta), men kom ihåg det nästa gång du babblar insemination och evaevaföräldrar.
torsdag, januari 05, 2006
Lailalala
"Israel och Palestina måste få legitima ledare så att fredsprocessen kan genomföras, säger utrikesminister Laila Freivalds med anledning av den israeliske premiärministern Ariel Sharons svåra sjukdom." Detta enligt DN.
Det är pinsamt och avslöjande att den ökända Freivalds uppenbarligen ser på valen i Israel och "Palestina" på samma sätt. Israel har och har alltid haft en legitimt vald ledare så varför skulle de inte få det nu? Israel är en konstitutionell demokrati (och förresten en betydligt mer levande sådan än dess svenska motsvarighet). PLO-landet däremot har aldrig haft en legitim ledare. Det närmaste är väl valet av Stolman Arafat för tiotalet år sedan. Och exakt hur demokratiskt var det? Snacka om personval - och sicken gubbe man valde sen.
Det är pinsamt och avslöjande att den ökända Freivalds uppenbarligen ser på valen i Israel och "Palestina" på samma sätt. Israel har och har alltid haft en legitimt vald ledare så varför skulle de inte få det nu? Israel är en konstitutionell demokrati (och förresten en betydligt mer levande sådan än dess svenska motsvarighet). PLO-landet däremot har aldrig haft en legitim ledare. Det närmaste är väl valet av Stolman Arafat för tiotalet år sedan. Och exakt hur demokratiskt var det? Snacka om personval - och sicken gubbe man valde sen.
Boktips
Julklappsböckerna är inte slut än men de har fått en konkurrent som jag ska läsa någon av de närmaste nätterna. Säg: mycket gratis på nätet!
Vill du oxå läsa den? Myths and facts - A Guide to the Arab-Israeli Conflict av Mitchell G Bard, Livets Ords förlag. (Obs! PDF download på ca 6 MB.) Det finns även en oline-variant på engelska här.
Och du - boken är översatt till ärans och hjältarnas språk av min gamla klasskompis, Karin Bengtsson.
Vill du oxå läsa den? Myths and facts - A Guide to the Arab-Israeli Conflict av Mitchell G Bard, Livets Ords förlag. (Obs! PDF download på ca 6 MB.) Det finns även en oline-variant på engelska här.
Och du - boken är översatt till ärans och hjältarnas språk av min gamla klasskompis, Karin Bengtsson.
Film
Nu har jag sett Narnia. Den levde upp till boken med råge. Boken är en rakt på sak snabb berättelse för barn. Filmen är en aning djupare och vackrare. Syndens lockelse, i form av snaskigt godis, ter sig just så löjlig i jämförelse med Aslans godhet, som all synd också är. Det är de små rävarna som förstör vingården. Småsaker som gör att vi människor missar målet.
Snart ska jag se Jane Austens Pride and Prejudice. Då får jag se om den lever upp till boken och i synnerhet BBCs version från mitten av 90-talet, med Colin Firth som Mr Darcy och en oförglömlig Mr Collins. Jag tvivlar men trailern ser lovande ut. Recension kommer vid senare tillfälle.
Snart ska jag se Jane Austens Pride and Prejudice. Då får jag se om den lever upp till boken och i synnerhet BBCs version från mitten av 90-talet, med Colin Firth som Mr Darcy och en oförglömlig Mr Collins. Jag tvivlar men trailern ser lovande ut. Recension kommer vid senare tillfälle.
Sharon
Sharon är ute ur leken, säger Jerusalem Post på ledarplats. Och vem kan väl tvivla på det? Frågan de ställer sig rör Sharons nya "virtuella" parti, Kadima.
"The question is whether Kadima has a future without Sharon. A significant number of politicians and public figures have joined the party, following Sharon. With him gone, internecine squabbling over the leadership could well break out. --- Over a third of the electorate were willing to vote for Kadima for one reason only. They relied on Ariel Sharon as the country's leader. What is left for them now?"
Det luktar m.a.o. lite Ny demokrati utan Ian och Bert (utan jämförelse f.ö.). Frågan är också om detta öppnar vägen för min personliga favorit, Netanyahu, att göra comeback som PM. Jag tror det vore bra både för freden, friheten och ekonomin.
"The question is whether Kadima has a future without Sharon. A significant number of politicians and public figures have joined the party, following Sharon. With him gone, internecine squabbling over the leadership could well break out. --- Over a third of the electorate were willing to vote for Kadima for one reason only. They relied on Ariel Sharon as the country's leader. What is left for them now?"
Det luktar m.a.o. lite Ny demokrati utan Ian och Bert (utan jämförelse f.ö.). Frågan är också om detta öppnar vägen för min personliga favorit, Netanyahu, att göra comeback som PM. Jag tror det vore bra både för freden, friheten och ekonomin.
söndag, januari 01, 2006
Mina julklappar
Jag vill här be att få tacka alla glada givare för mina julklappar. Böckerna: Grisham-deckare, 91:an och Knasen, Su doku-bok, Wild at Heart om manlighet, bok om evolutionslärans påverkan på vår världsbild, Seierstad om Irak, Lucado om Jesus. Musiken: gamla hits från 70-talets Jesusväckelse och en W Smith-platta, inkl bok, med amerikanska patriotiska sånger och W Bush-citat. Lägg till detta snygga kläder, pannlampa, marsipan från Camilla, kort från Christina och ett snickarbälte(!) så förstår du att jag inleder detta år mycket mycket lycklig. Än en gång, tack
Valår
Gott nytt år på er! 2006 blir ett spännande år. Vinter-OS, fotbolls-VM och riksdagsval. Två pseudohändelser och en riktig även om några måhända är böjda att behandla de tre tävlingarna som varande av samma slag. Journalister t.ex.
Ivriga läsare av denna blogg (i den mån de finns) har säkert förstått att jag hoppas på ett regimskifte i september. Jag har ännu inte bestämt mitt partival men självfallet blir det något av de allierade partierna. Mina ledstjärnor i politiken är klassiskt liberala och definieras enklast som frihet framför trygghet. I teorin åtminstone förfäktar jag (nästan) en nattväktarstat. Men jag är samtidigt moralkonservativ. Jag är bibeltroende fundamentalist. Jag tror på Adam och Eva. På uppståndelsen. Himmel och helvete. Jag tillhör Jesus och mitt liv är beroende av Honom. Han är den strålande morgonstjärnan i mitt liv. Han älskar mig och det betyder allt för mig.
Jag anser därför att det finns moraliskt riktiga och moraliskt förkastliga val en människa kan göra. Rätt och fel är objektiva storheter bortom demokratins domäner. Jag tror exempelvis att det är bra för ett samhälle att kärnfamiljen består och att äkenskap är livslånga. Men just eftersom detta är eviga sanningar - givna av Gud - är det sällan något som staten ska besluta om. Eftersom det inte finns någon middle ground, en neutral plats, är det bättre att begränsa statens makt.
I ett flerkulturellt samhälle är det omöjligt att finna en gemensam värdegrund. En ateist och en troende kan knappt förstå varandra - värderingarna kan sammanfalla, ja, men de vilar på diametralt motsatt grund. Profeten Habackuk skriver om kaldéerna: "De är fruktansvärda och hemska, de avgör själva vad som är lag och rätt." Och jag håller med, precis som KG Torshammar anser att fundamentalister är hemska. And that's OK - det heter yttrandefrihet och religionsfrihet.
En illusion i Sverige är t.ex. att skolan är religiöst neutral. Det är den självfallet inte och den kan heller inte vara det. Därför behövs friskolor - och helst bara friskolor. Någon måste bestämma vilken skola Kalle ska gå i och vilka värderingar han ska itutas - och då är föräldrarna ett bättre val än riksdagsmajoriteten. Det är klart att en del föräldrar kommer göra olyckliga val men livet är inte rättvist. Och varför är det värre om föräldrarna "väljer fel" än om riksdagsmajoriteten gör det? Utvidga folkstyret genom att begränsa politikens område.
På en avgörande punkt skiljer jag mig alltså från liberalismen. I min värld är inte individen den enda storheten. Parallellt finns också familjen. Jag tror att mamma och pappa har rätt att bestämma över sina barn. Men det är en rätt som begränsas av varje individs unika värde och en rätt som avtar successivt med barnens ålder. Och om min ultraliberale granne vill ge lika rösträtt i familjerådet åt sin treåring får han förstås det. (En annan sak: hur kommer det sig att så många liberaler totalt åsidosätter det ofödda barnets rättigheter?)
Till sist, av min syn på politiken följer att jag inte ser någon frälsare vare sig i Alliansen eller i Godis Påsens rödgröna röra. De viktigaste händelserna 2006 är vare sig fotbolls-VM eller riksdagsvalet. Det viktigaste som sker i år sker i ditt och mitt hjärta och i våra handlingar. Jag ämnar använda lejonparten av min tid till att be för dig och att vittna om Honom som älskar alla barnen. Och den ödesdigra söndagen i september tänker jag lägga min röst på det parti som i största mån låter mig göra just detta.
Låt mig citera Honom som gav människan hennes fria vilja, som gav dig friheten att välja: "Jag tar idag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, genom att du älskar Herren, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom."
Ivriga läsare av denna blogg (i den mån de finns) har säkert förstått att jag hoppas på ett regimskifte i september. Jag har ännu inte bestämt mitt partival men självfallet blir det något av de allierade partierna. Mina ledstjärnor i politiken är klassiskt liberala och definieras enklast som frihet framför trygghet. I teorin åtminstone förfäktar jag (nästan) en nattväktarstat. Men jag är samtidigt moralkonservativ. Jag är bibeltroende fundamentalist. Jag tror på Adam och Eva. På uppståndelsen. Himmel och helvete. Jag tillhör Jesus och mitt liv är beroende av Honom. Han är den strålande morgonstjärnan i mitt liv. Han älskar mig och det betyder allt för mig.
Jag anser därför att det finns moraliskt riktiga och moraliskt förkastliga val en människa kan göra. Rätt och fel är objektiva storheter bortom demokratins domäner. Jag tror exempelvis att det är bra för ett samhälle att kärnfamiljen består och att äkenskap är livslånga. Men just eftersom detta är eviga sanningar - givna av Gud - är det sällan något som staten ska besluta om. Eftersom det inte finns någon middle ground, en neutral plats, är det bättre att begränsa statens makt.
I ett flerkulturellt samhälle är det omöjligt att finna en gemensam värdegrund. En ateist och en troende kan knappt förstå varandra - värderingarna kan sammanfalla, ja, men de vilar på diametralt motsatt grund. Profeten Habackuk skriver om kaldéerna: "De är fruktansvärda och hemska, de avgör själva vad som är lag och rätt." Och jag håller med, precis som KG Torshammar anser att fundamentalister är hemska. And that's OK - det heter yttrandefrihet och religionsfrihet.
En illusion i Sverige är t.ex. att skolan är religiöst neutral. Det är den självfallet inte och den kan heller inte vara det. Därför behövs friskolor - och helst bara friskolor. Någon måste bestämma vilken skola Kalle ska gå i och vilka värderingar han ska itutas - och då är föräldrarna ett bättre val än riksdagsmajoriteten. Det är klart att en del föräldrar kommer göra olyckliga val men livet är inte rättvist. Och varför är det värre om föräldrarna "väljer fel" än om riksdagsmajoriteten gör det? Utvidga folkstyret genom att begränsa politikens område.
På en avgörande punkt skiljer jag mig alltså från liberalismen. I min värld är inte individen den enda storheten. Parallellt finns också familjen. Jag tror att mamma och pappa har rätt att bestämma över sina barn. Men det är en rätt som begränsas av varje individs unika värde och en rätt som avtar successivt med barnens ålder. Och om min ultraliberale granne vill ge lika rösträtt i familjerådet åt sin treåring får han förstås det. (En annan sak: hur kommer det sig att så många liberaler totalt åsidosätter det ofödda barnets rättigheter?)
Till sist, av min syn på politiken följer att jag inte ser någon frälsare vare sig i Alliansen eller i Godis Påsens rödgröna röra. De viktigaste händelserna 2006 är vare sig fotbolls-VM eller riksdagsvalet. Det viktigaste som sker i år sker i ditt och mitt hjärta och i våra handlingar. Jag ämnar använda lejonparten av min tid till att be för dig och att vittna om Honom som älskar alla barnen. Och den ödesdigra söndagen i september tänker jag lägga min röst på det parti som i största mån låter mig göra just detta.
Låt mig citera Honom som gav människan hennes fria vilja, som gav dig friheten att välja: "Jag tar idag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, för att du och dina efterkommande må leva, genom att du älskar Herren, din Gud, och lyssnar till hans röst och håller dig till honom."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)